Europas dolda skatter

I förra inlägget skrev jag lite om resor och min lust att upptäcka nya saker, platser och företeelser. Jag och många med mig har alltid känt en stark dragning till exotiska platser, ofta på andra sidan av jordklotet. Men man behöver faktiskt inte alltid resa så långt för att se spektakulära naturscenerier, djur och annat spännande. De finns gott om dem på hemmaplan, här hemma i Sverige och än mer ute på den europeiska kontinenten. Visste ni till exempel att de finns en ganska stor öken i Europa (i Spanien) och  även vilda apor? Aporna bor visserligen i Gibraltar, vilket är så nära Afrika man kan komma. Men ändå.., Jag kände inte till det här förrän relativt nyligen. Faktum är att jag bestämt mig för att min nästa utlandsresa ska gå just till Gibraltar via Spanien.

Resor, fåglar och flygrädsla

Jag har älskat att resa, se ny platser och uppleva nya saker, träffa spännande människor. Ja, ni vet allt det där som är så fantastiskt med att resa. Men jag måste emellertid att mitt resande har begränsats en hel del genom åren på grund av min rätt så omfattande flygrädsla. För det mesta går förstås allt bra. Riskerna med flygresor är dessutom väldigt låga. Statistiken visar med all önskvärd tydlighet att det är betydligt farligare att exempelvis cykla eller åka bil här hemma. Men jag kan inte hjälpa det… Flygresor är helt enkelt obehagliga i min värld. Allra värst är de där fruktansvärda luftgroparna som gör att planet kastas fram och tillbaka. Jag är övertygad om att slutet är nära varje gång planet jag befinner mig på kommer in i ett område med luftgropar. Men som sagt egentligen är det ju ingen fara. Jag tycker ändå att man ska (trots den relativt låga risken) välja sitt flygbolag med omsorg. Tidningarna brukar varje år publicera listor över världens säkraste bolag och även de mest olycksdrabbade. Här är en bra artikel i Svd med mer information.

Jaja, jag får ta och komma över min rädsla på något sätt. Jag är nämligen extremt sugen på att åka till Sydamerika för att titta på fåglar (ett stort intresse, även om jag gillar alla djur). Främst och allra helst skulle jag vilja få syn på en Harpya, en av världens största rovfåglar (den tyngsta i varje fall vill jag minnas).

 

Extrema drivkrafter – var kommer de ifrån?

Jag har alltid fascinerat av människor med extremt starka drivkrafter i någon riktning. Ni vet sådana där typer som blir krigskorrespondenter, elitidrottare, extremskidåkare, världsbäst på skateboard eller något instrument, professionella soldater i stridande länder och så vidare. Även präster, medium, andeutdrivare och folk med starka politiska övertygelser faller inom den här kategorin tycker jag. Nu har jag visserligen åsikter om det mesta som jag dessutom är beredd att stå upp för om så krävs, men jag utsätter mig inte för onödiga risker eller jobbar 24 timmar om dygnet för något högt flygande ideal bara så där. Det vore kanske en annan sak om jag vore född i en annan tid eller ett annat kanske krigshärjat land. I och för sig är det inte riktigt samma sak… Då måste man (med ganska stor sannolikhet slåss eller fly för att rädda sig själv eller sin familj). Vad jag menar är folk som är beredda att utsätta sig för alla möjliga slags risker, fysisk smärta och obehag trots att de egentligen inte behöver. För jag är inte sådan själv. Ibland avundas jag dessa människor, alla världens Zlatan, Göran Kropp som vågar och orkar göra träna timme efter timme för att bli bäst på något eller slå något rekord. Ibland tycker jag bara att det verkar dumt och onödigt eftersom statistiken talar för att så gott som alla som försöker sig på sådana där grejer kommer att misslyckas…

Flytta – stressande och jobbigt

Flytta är bland det jobbigaste man kan vara med om i min värld. Jag hatar det intensivt och passionerat. Visst, det blir i regel trevligt, en förändring till det bättre, när allt väl är klart. Men själva flytten är en evinnerlig plåga. För att minimera stressen gäller det förstås att hitta en vettig flyttfirma. Tidigare, alltså i yngre dagar när jag hade mindre pengar, flyttade jag för egen maskin och med hjälp av vänner (så klart). Idag skulle inte komma på tanken. Jag har dessutom upptäckt att det inte sällan blir avsevärt mycket billigare att låta en flyttfirma ta tand om hela debaclet. Då slipper man ta ledig från jobbet, hyra släp eller skåpbil och så vidare. Samtidigt tycker jag inte riktigt om att överlämna mina grejer till ett gäng flyttgubbar som sannolikt bryr sig föga om de går sönder.

I och för sig, för de mesta brukar skador inte vara så farliga. Men jag något av ett kontrollfreak. Det kan liksom inte hjälpas och jag har en enorm förmåga att stressa upp mig över sådana här saker. Men som sagt, att göra allt själv är inte ett alternativ. Som tur är behöver jag inte fundera på sådana här saker allt för ofta. Jag flyttar inte alls lika ofta som jag gjorde i min ungdom. Men snart kan det vara dags igen. Min spådam har nämligen antytt att schackrat (eller vad det nu var) i min lägenhet hindrar min kreativitet och eventuellt försämrar min sömn. Det är med andra ord inte uteslutet att jag blir tvungen att flytta igen snart.

När ett husdjur dör

Människan är ett socialt djur. De flesta av oss är väldigt sällskapliga och mår riktigt dåligt när vi är ensamma, när vi får för lite närhet. Därför är det kanske inte så konstigt att en så stor andel människor valt att ha ett eller många djur som sällskap. I Sverige innehåller ungefär vart tredje hushåll något eller några djur. Nu är förstås inte ensamhet det enda och långt ifrån det främsta skälet att folk skaffar djur. Det förstås roligt också. Mindre roligt är det när djuret blir sjukt eller dör. Något som dessvärre händer förr eller senare. De vanligaste husdjuren hundar och katter lever i ungefär 15 år på sin höjd. Något som kanske låter länge. Men det är i regel extremt smärtsamt när det väl sker. För många blir sorgen lika djup som om de skulle förlorat en nära vän och familjemedlem. Husdjuret har ofta varit just det, en nära vän och familjemedlem.

För vissa är det här svårt att förstå att saknad efter ett djur kan vara så stor. Det är inte ovanligt folk kläcker ur sig dumheter som ”det var ju bara en katt”, ”köp en ny” eller ”ryck upp dig” till någon som sörger ett husdjur som nyligen dött. En god vän till vars kära labrador dog för några månader fick höra just sådana okänsligheter från personer som egentligen borde veta bättre. Jag blir lite arg när tänker på det faktiskt. Låt bli sånt gott folk.

Plötsligt intresserad av heminredning – måste ha med åldern att göra

På senare tid har jag utvecklat ett allt starkare intresse för heminredning. Ett nytt fenomen för mig. Det måste nästan vara åldern. I yngre dagar brydde jag mig inte nämnvärt om grejer hemma. En säng att sov i och en soffa att sitta räckte mer än väl och det spelade heller inte särskilt stor roll hur de såg ut. Men numer kan jag surfa runt på inrednings- och designsajter timme efter timme. Faktum är att jag rentav spenderar mindre och mindre tid på mitt spiritistiska intresse som tidigare varit så dominerade. För inte alls länge sedan upptog detta en betydande del av min fritid. Framför allt ägnade mig åt att olika sätt att spå i min egen och andras framtid. Saker och ting förändras antar jag, vilket inte nödvändigtvis behöver vara av ondo. I alla fall, jag har fallit pladask för den lite mer ombonade, rustika och gammalmodiga herrgårdsstilen i fråga om design och prylar för hemmet. Just där är kanske inte IKEA marknadsledande direkt. Däremot kan jag tycka att Mio har en hel del fina grejer. Bästa av allt är förstås gamla, handgjorda möbler. Sådana är dock svåra att hitta i bra skick om man inte är beredd att lägga stora summor, har mycket tid eller rejäl tur. Men det går. Jag återkommer med några sluga tips i ett senare inlägg.

Svensk teknik – ett hopp för hotade djurarter

Många av Afrikas och världens vilda djurarter ser ut att gå en dyster framtid till mötes. Det känns trist och rentav tragiskt att säga det men en spridd spådom är att flera djurarter som tigern, snöleoparden, vissa elefanter, många hajarter och sist men inte minst noshörningen kan vara utrotade om bara några få år. Skövling, utsläpp och annat elände där djuren lever, tjuvjakt, temperaturförändringar och annat gör sitt till. Men nu tycks det åtminstone finnas visst hopp, i varje fall för noshörningen. Nyutvecklad svensk teknik kan tydligen potentiellt rädda Kenyas noshörningar, det skriver en professor från Linköpings universitet. Det professorn avser är ett pilotprojekt som nu står i startgroparna. Genom projektet skulle tusentals hotade djur  kunna räddas från tjuvskyttar.

Svensk teknik kan rädda den utrotningshotade noshörningen.

Svensk teknik kan rädda den utrotningshotade noshörningen.

Tekniken kostar

Rent konkret bygger initiativet på modern övervakningsteknik där så kallade drönare, alltså radiostyrda eller självkontrollerade flygplan, spelar en viktig roll. Genom bevakningsplanen skulle beväpnade vakter kunna varskos snabbt, i realtid och kunna reagerar på intrång av tjuvjägare och rentav hindra dem. Idag ställs parkvakter inför fullbordat faktum, de hinner fram till slaktplatser långt efter att brottet begåtts. Jägarna är då redan långt borta och chanserna att få fast dem mininmala. Det svenska projektet skulle innebära mycket för att ansatserna att sätta käppar i hjulen för den cyniska jakten. Men tekniken kostar pengar. Varje plan går loss på flera hundratusen kronor och det behövs många för att täcka de väldiga afrikanska nationalparkerna. Hoppet idag står till vänskapligt sinnade regeringar i i-länder så som Sverige och till privata initiativ. Men uppmärksamhet och stöd från allmänheten är också en nödvändigt komponent. Det är hög tid att folk får veta vad som händer med Afrikas och Asiens exotiska djur.

Nu är det bevisat – Stadsbor är smartare än lantisar

Moderapolitikern Anna Kinberg-Batra ådrog sig stenhård kritik efter att ha hävdat att stadsbor är smartare än lantisar. Med all rätt enligt många. Men nu tycks vetenskapen ha gett politikern vatten på sin kvarn. Man har tydligen kunnat bevisat att vissa storstadsbor faktiskt är smartare än sina lantliga kusiner, i varje fall vissa djur. En nyligen publicerad forskningsstudie har visat att hjärnan hos djurarter som bor i och kring städer är större än hos liknande djur som bor på landet. Forskarna har analyserat kranier från inte mindre än tio olika däggdjur och funnit att djurens hjärnor växt stig större ju längre de bott i stadsmiljö. Tydligen är det här ett sätt att anpassa sig till människan och de nya villkor vi skapat i städerna. Bland annat ska fladdermöss som bor i stadsmiljö ha betydligt större hjärnmassa än sina släktingar ute på landet. Det hårda stadslivet och de alltfler komplexa utmaningar asfaltsblommor möter ska ha lett till den där tämligen nyupptäckta typen av modern evolution. Forskarna pekar också på den ökade tillgången av mat i form av de rester och sopor vi människor lämnar efter oss som en bidragande orsak. Intressant hur som helst.

Storstadskisse - smartare än sina lantiskolleger.

Storstadskisse – smartare än sina lantiskolleger.

Inga vetenskapliga belägg för skillnader mellan människors intelligens

Om människor som bor i städer är smartare än lantliga förmågor är dock ännu en kontroversiell och omtvistad fråga. Det finns ännu inget forskning som pekar i endera riktningen. Man kan dock tänka sig att den bredare genpoolen storstadsmänniskor har tillgång till rent teoeretiskt skulle kunna betyda att stadsbaserade föräldrars barn skulle kunna leda till att urbana barn är något smartare. Å andra sidan är polaseringen och uppdelningen i sociala skikt större i städerna och gränsöverskridande relationer vanligare på landet, så förmodligen jämnar det ut sig.